”…och solen kysser liv i skog och sjö…” Idag tog vi en vårpromenad i Pildammsparken i Malmö. Parken ligger centralt och är hela 45 hektar stor med stigar, promenadstråk och öppna platser, alltså gott om svängrum för många människor samtidigt. För stadsbon finns där nästan både skog och sjö, fast två dammar då. Vi lantisar njuter i stunden av den ordnade miljön, vi tycker också om att se hur betydelsefull parken verkar vara för människorna som idag valt att jogga, fika, promenera, kyssas på en solig plats, sola näsorna, träna i utegymmet vid gamla vattentornet eller leka med sina barn.
Från början var dammarna Malmös vattenmagasin varifrån vattnet leddes in till staden i trärör. Det gamla vattentornet blev klart 1903 och ligger vid den stora pildammen som kom till flera hundra år tidigare då man dämde upp en bäck där. Pilarna planterades för att stärka skyddsvallarna.
I Galatheas hage, som är skapad för meditation, kunde jag inte fota för en man skulle just kissa på den vackra balustraden till lilla dammen. Vi låtsades inte se honom.
Staden har växt långt bortom parkens gränser och skulle någon ramla och bryta armen så ligger det stora sjukhuset alldeles nära. Till vänster om kullen som skymtas här ovan eller till vänster i fotot från utegymmet här nedan.
Visst fick man snirkla ibland för att inte gå för nära någon men överfullt var det inte i eftermiddags. På Tallriken, den stooora runda platsen i bokskogen, tränade några från räddningstjänsten, en familj lekte med sina barn och tre unga kvinnor njöt i solen.
De långa blomsterrabatterna, på väg mot kronprinsessan Margaretas paviljong, var fulla med underbara vårblommor som tulpaner och fritillarior. Mot muren växte en fikonbuske precis som här hemma…
Mycket dekorativt var det med vattnet som droppade ner från det vackert formade kopparfatet på fot. Den vattenspegeln fanns i del av parken som kallas Silvias rosenträdgård. En vattenspegel är ett måste i en trädgård!
Det var en uppiggande promenad men vi sjöng inte det här på väg hem: ”… ja, jag kommer hälsen glada vindar, ut till landet, ut till fåglarne…” även om det är precis så det känns och så här: ”Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.”
Lev väl och blomstra!/Agneta