Undrar hur länge det kommer att hålla på! Visst, vi klarar det absolut, inte tu tal om det. Det finns många som har det mycket svårt, är sjuka eller tvingas in i ofrivillig ensamhet. Vi har haft tur och är inte sjuka, det går absolut ingen nöd på oss! Nej, tro inget annat…vi har varandra och ett hem som vi trivs i. Vi varken fryser, hungrar eller törstar. Vi har precis allt! Nästan i alla fall.
Det finns så mycket att ta itu med både ute och inne:
Man kan också låta bli att klättra i vissa gamla pilträd! Och man kan faktiskt möta en kossa inne i en trädgård mitt i gamla fiskebyn Abbekås!
Där kan man också känna saknad av plats men ändå hitta folk att heja på medan man tar en promenadrunda. Frisk luft och byte av miljö är bra. Vi är mycket hemma nu.
Men jag längtar mycket efter min kökskompis och de andra kära och nära – men långt borta befinner de sig allihop; León, August, Lovisa, Victor, Sara, Rebecka, Pontus, Josefin, ungdomarnas kärlekar här ej nämnda, Vladde och Hanna, Keo och Andreas. Min mans rara barn och barnbarn. Mobil, foton och videor i all ära men de är bara substitut. De kära gamla vännerna och de nyare är också långt borta eller nära, ja, vad är skillnaden i dagens läge? Ingen. Två viktiga resor till Stockholm och ett besök i Hansastaden Gdansk nu i vår är inställda. Pengar tillbaka? Vet inte. Man får ta allting med jämnmod och helt enkelt grotta ner i saker man gillar utan att förtvina av längtan!
Undrar hur länge det kommer att hålla på! Visst, vi klarar det absolut, inte tu tal om det. Det finns många som har det mycket svårt, är sjuka eller tvingas in i ofrivillig ensamhet. Vi har haft tur och är inte sjuka, det går absolut ingen nöd på oss! Nej, tro inget annat…vi har varandra och ett hem som vi trivs i. Vi varken fryser, hungrar eller törstar. Vi har precis allt! Nästan i alla fall.
Hallå, där ute, glöm inte den som sitter ensam i karantän någonstans, hör av dig!
Lev väl och blomstra och visa hänsyn!/Agneta