Att människor behöver ha vackra omgivningar, tilltalande miljöer, färg och form som piggar upp är väl självklart för oss. Vi som har vacker landsbygd med betade marker, lundar med vitsippshagar, höga fjäll och skogar, alldeles hela hus, grönskande träd, varma hem med rent vatten, hela möbler och gamla fina stadsmiljöer jämsides med nybyggt och modernt är faktiskt så bortskämda att vi kan behöva en och annan provokation ibland. I en byggnad, ett konstverk, ett musikstycke eller i en text vi läser. För att vi ska fatta att vi lever så krävs en smäll på käften…eller? Är det därför vi är elaka mot varandra och far med osanningar om ”de andra” för att vi inte orkar ha det så bra?
Men de, de som överlever mitt bland bomberna, hålen i gatorna, lermassorna, grödan som torkar, vindarna eller vattnet som sveper bort alla hus, där sopor och öppna latriner finns näst bredvid sovplatsen; de människorna, barn, unga och vuxna, behöver alls inga provokationer – de lever mitt bland dem; krigets brutalitet och naturkatastrofernas övermakt att förstöra, de giriga människornas utarmning av våra gemensamma resurser och … vad kommer du på mer för hemskt?
Jag blir matt av allt det här och i morgon ska USAs befolkning gå och rösta och de debatterna vi har hört har inte precis gjort världen till en bättre plats. FY och TVI!
Jag måste ge er som läser lite fint att titta på som motvikt till det jobbiga! KRAM!/A
PS Gamla och nya bilder som visar sånt vi behöver både bokstavligt och bildligt!/A
