Söndag. Växlande väder idag och jag har jag fått springa fritt omkring i hela trädgården utan koppel.Det är härligt att vara ute! Lite blommor är det kvar i rabatterna men jag är mer intresserad av att sniffa mig fram! Jag undersöker varje vrå i min egen takt och hittar många mysiga stigar och snår. Hurra, så härligt, nu är de nog säkra på att jag inte sticker iväg. På eftermiddagen hade vi gäster här och då fånade jag mig lite så de trodde faktiskt att jag var valp. Jag bet alldeles vilt i en kudde till exempel och hoppade runt i min korg. När gästerna gick så var det dags att sova. Två nätter i rad har jag valt att hoppa upp i sängen där uppe på kvällen. Jag börjar alltså känna mig allt mer hemma, men ändå…jag har ylat lite för att få mer uppmärksamhet. Jag har faktiskt tyckt lite synd om mig själv. Särskilt bonusmatte blir lite påverkad av det där ljudet, he, he!
Måndag. Igår blev det ingen lång promenad så idag skulle vi gå en promenad på förmiddagen men som det regnade. Bonusmatte sa att naturen i sig var vackrare än en kultiverad trädgård. Det där resonemanget hängde jag inte med i. Jag försökte vända om flera gånger men det lyckades inte, nu lyssnade hon inte alls på mig.
Jag är glad att vi gick ändå för det var en härligt frisk promenad. Den ska vi nog göra om i fint väder någon dag, tyckte jag att bonusmatte sa till mig.
Vi lämnade stigen vid bäcken som förresten kallas för Kärleksstigen och rinner ut i havet, nej, stigen rinner inte ut i havet – det gör bäcken!. Jag tyckte bara det var våta löv och kladdigt där. Det lilla slottet heter Charlottenlund och i den gula stugan kunde lantarbetarna på slottet lämna sina barn medan de arbetade. Min promenadkompis sa att hon skulle ta reda på hur det var med det där! Kultur och historia är ju rätt intressant, tycker jag nog.
Nu vill jag sova så nospuss allihop!/P
