En gång frågade ett barn oss varför vi inte hade någon TV. Du får väl leta, sa vi och den lilla ytan skulle väl vara lätt att undersöka, tyckte vi, men hon gick bet. Så vi lyfte ett hörn på den ugandiska väggbonaden och gåtan fick sin lösning. Jag tycker inte om TV-skärmar som inredningsobjekt men visst ser vi allt möjligt på TV, som alla andra. TV:n som flickan letade efter är väldigt centralt placerad i vårt hem. Den tunna skärmen sitter på en arm som dras ut och går att vinkla åt alla håll t.o.m. ut mot trädgården om fasanerna och hararna vill se på Älgvandringen… När man ska se något på skärmen lyfts bonaden ner med sin gardinstång som hängs upp på krokar som dolts under tyget. Jag kom på det där när en gammal TV på ett golvstativ skulle bytas ut. Mats fixade så skärmen kom på rätt plats, jag sydde fast hankarna på bonaden och en gardinstång fanns redan i huset, simsalabim så syns intet av skärmen.
I matsalen har vi flera fina saker och ting som vänner förskönat vårt hem med. Alla är konstnärssjälar och vi uppskattar att förvalta deras verk. På fler foton syns speciella ljusstakar som vännen Allan har tillverkat men ni som har följt alla inläggen känner igen att han redan är presenterad.
Lena Blommegårds textila verk över bufféskåpet är skapat utifrån några foton på rosor från vår trädgården. Jag älskar färgerna, strukturen och helheten! Se närbilden längre ner!
På ovanvåningen finns de här två verken av Lena det första i textil och betong. Den blåhåriga damen kikar ner från sin position under det ganska låga taket. Jag blir glad när jag vaknar och ser henne plira mot oss i sängen! Lena och jag var arbetskamrater och Lena överraskade mig med ett sytt porträtt. Jag känner igen mig själv, frisyren och den grå blusjackan! Från början var det fint monterat på min planeringskalender men så här är det mer synligt.
Flera av er har sett foton från matsalen och frågat om fågeltavlorna i hörnet. Nisse Forshed blev 81 år och var för mig en vän som jag känt i hela mitt vuxna liv. Ibland blev det långt mellan gångerna men alltid kändes det bra att träffas. Nisse var utbildad jägmästare men försörjde sig som illustratör och konstnär. I 26 år skickade han varje jul ett långt personligt brev och en fin fågelstudie. Vi har ramat in alla och vartefter antalet tavlor växte fick de flyttas runt men när matsalen blev klar landade alla fåglar där.
2016 blev Nisse promoverad till hedersdoktor av Lunds universitet för sina pedagogiska meriter. I våra hyllor har vi flera böcker där han har sina fantastiska illustrationer, små och stora konstverk.
Jag minns Nisse som en varm och generös människa men som också kunde spegla sitt tungsinne emellanåt, speciellt i sina brev. Det är vänskap när man vågar blotta sig men vad fick han av oss?
Nu ska ni snart kliva ut från vårt hem men känn er välkomna tillbaka! Allt finns kvar på nätet!
Gå till hallen, dra ifrån draperiet och ta ditt ytterplagg, om ni puttar undan några andra jackor ser ni att bakom finns rosa kakel och sex kakelplattor som tillsammans blir ett motiv med körsbärskvistar i full blom. ”Lova mig att aldrig ta bort dom där! Jag bar dom hit i min famn och dom kostade 100 kronor stycket!” Så sa kvinnan som en gång bott i vårt hus. Vi lät så klart kaklet vara kvar!
Ett eklektiskt hem kanske vill något mer nån gång, jag vet inte, vi får se!
Lev väl och blomstra, det behövs i denna dystra tid!/Agneta