När jag skriver om vårt hem måste jag bli lite kaxig och tala om att det faktiskt är fint hemma hos oss. Jag önskar givetvis att alla har ett hem att trivas i! Det är där det finns saker och ting som man fått eller skaffat sig själv. Hemmen ska ju spegla den som bor där. Är man sparsmakad, har det glest och luftigt med få detaljer så kan det vara ett mycket tilltalande hem ändå. Men VI skulle kanske inte trivas där och hem som ser ut som en hotellobby faller inte oss på läppen men var och en sjunger efter sin pipa!
Som ung köpte jag roliga saker som inte kostade så mycket, portmonnän tillät endast små utsvävningar. Något som jag har kvar är korkgubbarna som jag köpte 1972 i en liten butik i Örebro. Nu mer har har gubbarna fått andra uppgifter än att pryda vinflaskor. De lockar fortfarande fram smil efter mer än 50 år.


Jag gillar att sätta fart med något oväntat i en blomkruka. En liten söt pojke håller i hatten på tredje fotot, han var antik men halvtrasig när jag köpte honom billigt som tonåring. De vita figurerna bor i jorden och är mytiska tänker jag. Jag flyttar gärna runt olika småsaker annars blir man hemmablind och ser ingenting.


Under de senaste åren har jag köpt ett par nya vaser men oftast har vi blommor i kannor eller olika glas. Den här grågröna har för tillfället fastnat inne i Lillkyrka där färgtemat är olika röda toner. Skåpet med stenskivan har jag ritat för tidskrifter. I vasen är det en bukett ramslök som är både vackert att titta på och gott att göra soppa på. På nästa bild står den i samma rum några meter bort på soffbordet. Vasen är snygg även utan växter eller med bara en kvist.




Den här glasvasen med en lös metallfot fick jag i present för många år sen. Den står nästan alltid just på den där platsen i vår matsal. I glasvasen är det en julbukett med liljor och på nästa foto en vacker skruvpil. På vårvintern kan man komma över dem i blomsterhandeln. Titta gärna på den fina ljushållaren av en gammal skåpdörr, en bit kakelugnslucka och smide, det kommer mer om den i ett annat sammanhang.



Philippe Starck, den produktiva franska designern, har gjort den humoristiska flugsmällan med ansiktet. Vem som har skapat handen som liksom kommer ut ur väggen är okänt. I handen ligger alltid något!


I det här köksfönstret ser det olika ut från tid till tid. Vi har en trevlig samling med tekannor och ibland får en hamna i fokus på fönsterbänken. Här tillsammans med en uppochnervänd tekopp med fat. Ovanpå en mindre kruka som på så vis exponeras mer av det upphöjda läget. Ni som har följt inläggen är bekanta med lampan och gardinen. Gardinstången är ett smidesarbete med vågade avslut så fint, klicka upp fotot.


Malmövasen finns alltid sen flera år på vårt dubbelhandfat i badrummet. Jag plockar grönt och blommor ute eller inne till den och likaså till Lilla galleriet, gästtoan, och nu mer en liten glasvas eftersom jag lyckades tappa porslinspojken så den delvis gick sönder. Det finns det som är värre och pojken är delvis hopklistrad och hamnar säkert i en blomkruka en vacker dag!
Lev väl och blomstra!/Agneta