Men finns ni verkligen kvar där ute, mina kära läsare!
Vad gör ni nu för tiden när ni inte läser och skriver här: Pensionär, nyss pensionär! Jag håller på med mitt skrivprojekt flera timmar nästan varje dag. Ibland har jag roligt och ibland tvivlar jag på att jag ska ro mitt projekt i hamn. Det är svårt och intressant och utmanande, det är egentligen något som passar mig när det är svårt, intressant och utmanande. Jag har en väldigt bra stöttepelare här hemma! Han lagar ofta mat, sköter huset och så går vi promenader tillsammans och ser filmer på kvällarna. En kväll såg vi en film som heter Vår i Paris som vi streamde ner från Cineasterna (tjänst från vissa bibliotek). En finstämd film om en ung flicka, 16 år, som blir kär i en minst dubbelt så gammal man, dvs i mina ögon är han ung. I en scen sitter de på ett fik i Paris vid var sitt litet runt bord. Jag hör fantastisk musik och ser en sittande koreografi som visar deras samstämdhet vid det tillfället. Mer vill jag inte berätta om någon ska se filmen, jag vill inte förta upplevelsen.
Musiken har jag lyssnat på flera gånger via Spotify och i måndags också. Jag lyssnar ibland på Klassisk Morgon i P2 och hade skrivit på deras Instagramsida och önskat fantastiska Vivaldis Stabat Mater med kontratenoren Andreas Scholl , vilken röst, och till min stora glädje så spelade de den för just mig och givetvis för alla andra som lyssnade. Redan på morgonkvisten blev jag sprallig – trots temat i musiken! Jag hoppas du kan få igång länken (jag vet inte om du måste ha Spotify). Ha det fint och skriv gärna något på bloggen eller FB.
Lev väl och blomstra/Agneta