När vi var barn sa vi: Mamma, jag har inget att göra! Vad ska jag hitta på att göra, pappa? Jag för min del fick ofta svaret: Gå ut och lek! På gatan bodde flera barn och om ingen var ute så gick man och ringde på dörren. I bästa fall fick man napp av flera lekkamrater och så satte vi igång att leka på gatan eller så bestämde att vi skulle gå och åka skridskor på Zinkensdamm om det var vinter. Sen lekte vi tafattlekar på isen eller bara åkte omkring tillsammans. Vilade i snöhögarna vid sidan av isen och filosoferade en stund innan vi stack ut på isen igen. Vi visste ju inte att vi filosoferade men det gjorde vi mycket. Vi bytte tankar om himlen och universums slut. Vad som fanns där om det nu fanns ett slut och om slutet inte fanns så vad fanns det då och vart tog man vägen när man dog. Vi filosoferade så där på barns vis när vi låg på snöhögarna och tittade upp mot himlen. Vi hade kunnat fråga: Kan vatten vara rutigt? Kan man gå på månen? Kommer solen att slockna?
Nu frågar vi varandra så här i pandemikarantänen: Vad ska vi hitta på idag? En tur till lilla staden? Eller kanske en kort biltur till havet för en längre promenad där eller i någon liten skog? Ibland åker vi till de små byarna i närheten och går varenda liten väg som finns just där. En promenad i vår egen omgivning och titta på frusna spår efter harar, rådjur, fasaner och människor blir det ju ganska ofta förstås.. Det är inte så dumt att ha ögon för det fina i det som bjuds alldeles nära. En blandad kompott av mobilfoton från några av våra promenader. Här nere ett besök i Abbekås den tionde februari!
Solen och snön har lyst upp dagarna men idag är luften mjölkvit, sikten dålig och våra solceller har vilodag. Nja, lite solljus verkar tränga genom det mjölkiga. I appen ser jag att just nu tar vi in 188w, inte mycket men jag trodde det skulle vara 0 w. Den första bilden här nere var bara någon dag innan snön kom! De två sista fotona hemifrån är tagna ungefär från samma plats.
Här nere finns bilder från en skön promenad i solsken här hemma för några dagar sedan. Vi gick över frusna åkrar och marker fick en runda på några kuperade kilometer när vi band ihop allt med snuttar av vägar här och där. Vi gick förbi ett tomt hus som ligger ganska nära oss. Det står tomt och vi tycker det är synd om tomma hus. Hus ska vara bebodda!
Lev väl och blomstra!/Tjingeling från Agneta