Jag har alltid haft bry med katastroftänk som spelar upp hur värsta scenariot kan se ut när man gör något. Jag kan i förväg känna andras smärta om de skulle skada sig och det är jobbigt som bara den. Under barnens uppväxt har de hört mig vara orolig för farliga situationer… håll i dig där, se upp för hörnan på bordet, klättra inte för högt… Trots detta har de blivit två mycket lugna personer.
Är jag ute och cyklar så tänker jag alltid någon gång i en nerförsbacke hur det skulle kunna bli om kedjan skulle hoppa av. I bilen har jag värsta fantasier om hur bilisten som ligger bakom mig kommer att kasta sig ut i en vansinnesomkörning. Det blir masskrock eller att jag kommer först till den svåra olycksplatsen.
Då kan ni tänka vilket bry jag har haft nu när vi skulle ta ner vår gamla flaggstång. Vi och vi, min man och min son skulle utföra fällandet. Jag behövde bara hålla mig undan men jag måste ju försäkra mig om att de hade tänkt på allt som skulle kunna hända om de inte var försiktiga! Farorna finns där ; vinkelslip, tyngden, fysiska lagar som styr skeendet… Nåja, jag blev inte förvisad från trädgården i lördags då fällningen skulle ske.
Flaggstången stod på plats när vi köpte huset för 22 år sedan.
En före detta bensinmackstång i järn som börjat rosta och antingen behövde renoveras eller tas bort. I alla år har jag tyckt att den har förfulat den del av trädgården där den stod. Det är ju där jag har planterat rosbuskar, fina träd och anlagt rabatter. Flaggstången var absolut okej att ha vimpel i för att se vindriktningen men nu valde vi att ta bort den.
Under åren har vi diskuterat hur stången skulle kunna fällas utan att förstöra hus, växter eller andra byggnader. Huset har byggts ut, trädgården har anlagts och, tja, stången var ca 11 m hög och fruktansvärt tung.
Nu fälldes den i delar åt håll som gav minst skada. Jag var mest orolig att min man eller min son skulle skada sig och med min livliga fantasi så skulle flaggstången slå tillbaka på något sätt. Den uppförde sig emellertid fint och gjorde exakt som flaggstångsfällarna hade planerat. Fästa ett rep uppe på stången. Dra repet åt rätt fallhåll. Fästa repet runt en stadig pil och vincha hem med en talja när vinkelslipen jobbat sig genom så mycket stång som behövdes… Många moment blev det.
Platsen blev vackrare, trädgården framträder mer helt och inte kluvet som tidigare. Nu kan jag hitta bättre fotovinklar till mina trädgårdsbilder!
(Tack för hjälpen Andreas! Du gjorde mycket för oss under er semester här hos oss. Vedklyvningen och flaggstångsfällningen tänker jag främst på! Victor, det blir ett senare inlägg med bilder från ‘Victors och farmors pensionatskök’! )
Trots mitt katastroftänkande så har det inte hindrat mig så mycket i livet. Men det är klart; jag vill absolut inte lära mig dyka och är inte heller pigg på fallskärmshoppning eller att simma med hajar. Är du?
Det var tur att inte den här föll i någons huvud 
Flaggstångsknoppen tycker jag är riktigt fin så den dyker säkert upp i trädgården någonstans!/ A
