Förra året när Victor fyllde åtta år så gjorde jag en skattjakt till honom. Då gällde det att hitta kuvert, läsa lappar med instruktioner, göra praktiska uppgifter och svara på frågor som jag hade förberett. Det var en total överraskning för V.
I år var det ett önskemål från den blivande nioåringen att få gå på skattjakt på födelsedagen igen. Jag tänkte till och gjorde det lite annorlunda jämfört med förra året. Jag skriver hur den var upplagd om någon blir inspirerad att göra något snarlikt.
Här kommer en liten bildkavalkad från årets lyckade skattjakt. Jag hade förberett det hela genom att hänga ut åtta olika påsar i trädgården men det hela började i vårt uterum som vi kallar för Kråkvinkeln.
I ett kuvert fanns det två bilder som var sönderklippta till pusselbitar. Dessa skulle pusslas ihop och tejpas så att det gick att vända och läsa instruktioner på baksidan. Där fick Victor veta hur första påsen skulle se ut. Nu gällde det att springa ut i trädgården och hitta just den påsen. Om han såg någon annan påse var det inte tillåtet att plocka ner den. När rätt påse var funnen och inhämtad fick den inte öppnas. Nu skulle påse med innehåll vägas. Det fanns två olika vågar att väga på.
En hushållsvåg och en brevvåg som visade samma resultat. Bra vågar alltså! Den här lilla påsen vägde 29 gram med sitt innehåll. Här blev det ju en del vågtekniska frågor att diskutera och vikterna i sig.
Så var det dags att läsa beskrivningen av nästa påse, hämta den och sen in i Kråkvinkeln och väga. Till sist var alla påsarna vägda med sina innehåll.
Äntligen var det dags att öppna påsarna med diverse små presenter. I den sista påsen var det ett litet kort där det stod: Victor behöver ett nytt sällskapsspel och ingredienser till en födelsedagstårta! Det var den nionde presenten… Vi skojade om hur jobbigt det skulle bli för mig att fixa en skattjakt med presenter när han fyller 37…
Men den här skattjakten var inte slut än. Nu hade den elaka farmodern hittat på att födelsedagsbarnet skulle väga presenterna och skriva in i tabellen. Sedan efterfrågades skillnaden i vikt mellan påsar med presenter och bara presenterna. Här blev det ganska mycket matematik och tal om gram, hekto och kilo. På sommarlovet och allting …men gossen klagade inte!
Varken hans mamma, pappa eller jag klagade. Sommaren har ju just börjat och det enda man kan klaga på är det konstiga men ändå på något sätt fina vädret.
Nioåringen befriade träd och buskar från påsar och presenter. På ett sätt blev det då en sorts skattlös trädgård fast med en nöjd pojke! Pionen Coral Charm anser i alla fall jag vara en riktig skatt, liksom pojken förstås!/A
