Ända sedan jag var liten har jag älskat böcker. Vi hade inte många böcker hemma i vår enda lilla Stringbokhylla, några av Vilhelm Moberg, Harry Martinsson och andra arbetarförfattare, men tidigt lärde vi oss att gå till biblioteket och låna böcker. Först gick vi med mamma och pappa och från nioårsåldern gick jag helt själv och hade biblioteket som mål flera gånger i veckan.
När jag kom hem till min barndomsvän Lotta upptäckte jag att det fanns människor som hade så många böcker hemma att det var som ett bibliotek fast mycket vackrare och mysigare. Till mitt första hem övertalade jag min dåvarande man att vi skulle beställa en bokhylla, usch, nej, inget vitrinskåp i teak, utan en riktig bokhylla med många meter för böcker, böcker. Det rörande, ser jag nu, är att vi inte hade hunnit samla på oss så många titlar ännu. Jag hade jobbat i en bokhandel en tid och köpt lite böcker om konst och annat som intresserade mig. Kommer inte ihåg vilka skönlitterära titlar som fanns mer än Harry Martinssons ‘Nässlorna blomma’ och Tolkiens trilogi om hobernas värld. Jag har böckerna kvar.

Man måste ha varierade blädderböcker på gästtoaletten…därför går vi också dit när vi är ensamma i huset!
När vi flyttade till det här huset var jag skild från mina barns far och bokbeståndet var delat men rätt många böcker skulle ändå få plats och huset var litet. Därför kunde drömmen om bokhyllor längs taket förverkligas och inbyggda hyllor här och var – som i väggarna på väg upp till ovanvåningen…
Böcker är ju till för att läsas och bläddras i och när jag drabbades av utmattningsdepression för ca 15 år sedan kunde jag inte längre läsa utan stora svårigheter. Jag blev långtidssjukskriven från mitt arbete som lärare. Det kommer jag kanske att berätta om en annan gång men faktum är att jag inte längre har lika lätt att läsa snabbt. Inte heller kan jag läsa vilken stil som helst och pocketböcker med liten tät stil är ofta mer än jobbiga – de är näst intill omöjliga. Men vill man så kämpar man!
Jag är med i en liten bokklubb som träffas var femte-sjätte vecka efter att ha läst en gemensam titel. Så klart har vi läst årets Nobelpristagare, åtminstone en bok av varje under de år vi har träffats. På tisdag ska vi träffas och prata om ‘Spådomen – en flickas memoarer’ som är skriven av Agneta Pleijel.
Den boken var den första som läste på en läsplatta. Min man som arbetar med IT på en gymnasieskola hade funderat på om det kunde vara något för skolbiblioteket. Därför ville han köpa en privat till mig om jag ville testa att läsa en bok på den så att jag skulle kunna utvärdera det sen.
Jag hörde mig själv säga; ja, det vill jag. Förvånande eftersom jag i princip säger nej till alla sorts maskiner (en knäpp idé) hi,hi! Det beslutet är jag så otroligt glad över. Precis när jag fått min läsplatta började de göra reklam för Letto på TV. Det är en svenskanpassad läsplatta som är en revolution för mig!
Med min dåliga läshastighet brukar jag bara hinna läsa en bok mellan bokklubbsmötena medan de andra läser två eller tre. Jag blir alltid sugen på deras böcker men hinner inte läsa allt jag vill!
Tro det eller ej men med Letto hinner jag läsa mer! Kan koncentrera och fokusera blicken på sidan. Behaglig för ögonen, lätt att hålla i, kan läsa i vilket ljus som helst, behöver inte tända lampan om jag läser på kvällen eller natten. Satt ute i sol och läste helt utan problem… Ja, nu tror väl någon att jag har betalt för detta, nej, jag är bara så överlycklig!
Vi började tänka på dyslektiker och min man hittade en amerikansk undersökning där man funnit att dyslektiker hade lättare att läsa med läsplatta. Hur kan det komma sig undrar man ju? Utseendet på texten är ren och den är tydlig med stadigt ljus. Varje fysisk boksida delas i delar efter vilken storlek man väljer att läsa med och det kan kanske vara de här faktorerna som påverkar läsningen. Man bläddrar med ett ”fingertipp” på skärmen eller klickar på knapp höger eller vänster. Dessutom kan man slå upp ord och göra egna markeringar och anteckningar.
Böckerna jag har läst nu är båda lättlästa men det har tidigare inte haft någon betydelse, det har ändå tagit lång tid för mig att läsa. Nu hoppas jag inför tisdagens bokklubbsträff att vi hittar en mer intellektuellt avancerad bok så att jag kan bevisa för mig själv att det är möjligt för mig att läsa flera böcker och dessutom lite mer krävande böcker!
Jag älskar böcker ännu mer nu! Och som min man säger; du kan ju köpa en fysisk bok om du vill se den på det sättet. Nja, svarar jag – först måste jag rensa bort en del gammalt för hyllorna är fullproppade!
